Fallen hjälte Mohammad Safari Fashki; en halvtimme som aldrig tog slut
Dödsfall Mohammad Safari Feshki 18 år gammal i Iran Karaj Pakdasht
Skriven av: Narina
På kvällen den 8 januari (18 dey) ringde telefonen. Mohammads röst hördes i luren, lugn och klar som alltid: ”Mamma, jag blev klar tidigt på jobbet i dag. Jag är hemma om en halvtimme.” Sedan bröts samtalet. Den där halvtimmen, den där korta meningen, blev det sista familjen fick höra från honom. Mohammad var äldsta barnet. Arton år gammal, sistaårselev på industriella elprogrammet. Han hade arbetat i sex månader; inte av tvång, utan av ren entusiasm. Han sparade pengar för att kunna köpa drömbilen. Han älskade bilar, älskade motorljudet, älskade racingbanan och farten. Han hade en sällsynt fallenhet för teknik. Varje färdighet tillägnade han sig blixtsnabbt med minsta möjliga handledning – från att meka med motorer till att dra el i byggnader. Grannar och vänner brukade säga att om något går sönder, ska man kalla på Mohammad. Han ställde alltid upp, utan att begära något tillbaka, alltid med samma leende och med säkra händer. Han var godhjärtad. Hade lätt för att skratta. Ansvarskännande, inte enbart mot familjen, utan mot alla i sin omgivning. Om någon behövde hjälp gjorde han det utan några omsvep, och gav sig sedan av som om han inte gjort något märkvärdigt alls. Den natten i P…
محمد صفری فشکی · پاکدشت · دانشآموز
