Fallen hjälte Mojtaba Rostami
Dödsfall Mojtaba Rostaei 40 år gammal i Iran Teheran Avdelning
Skriven av: Rudabeh
Han lade det sista lagret på pizzan och ställde sig framför ugnen; värmen slog emot hans ansikte, men hans hjärta sprang på gator där protestropen ännu inte hade vaknat till liv. – ”Var är du med tankarna? Vi har fortfarande kunder… Det är de tre sista nu, grabben…” Mojtaba gjorde snabbt i ordning resten av beställningarna. Han var kock på Kafé Nahl i Afsarieh; han arbetade till sent på kvällen. När de stängde butiken, satte han sig bak på kompisens motorcykel för att åka hem. Den kvällen pratade han med mig till sent. Hans röst var lugn; samma röst som, när Dariush sjöng, lät som ett gammalt sår. Han sade: – ”Sara… I morgon och i övermorgon är det upprop. Prinsen har sagt att ni ska komma ut eller ropa slagord hemifrån… Den här gången är det annorlunda… Menar du att folk kommer att komma?” Jag skrattade. Min resväska stod i hörnet av rummet. Jag skulle resa bort. Men han hade tydligen vädrat fara. Morgonen den 8 januari 2026 (18 Dey 1404), Mojtaba tog vägen till kaféet och jag, vägen till flygplatsen. En obestämd oro sjudade i hans bröst; en längtan efter natten, en längtan efter en gata som kanske skulle fyllas av rop, och samtidigt en tung oro, likt ett moln som kryper över himl…
تهران · افسریه · شلیک گلوله · مجتبی روستایی
