Fallen hjälte Saina Nezamdoost; den sista vaggsången
Dödsfall Saina Nezamdost 25 år gammal i Iran Karaj
Skriven av: Mikak Sepid
Min mors vaggsång ekar i mina öron, samma sång från min barndom, den hon nynnade medan hon smekte mitt hår när jag inte kunde sova: Jag är den som en dag ville bli ett hav Jag ville bli det största havet i världen Jag drömde om att nå ända fram till havet Att sätta natten i brand... Åh mamma, hela min varelse står i lågor, det bränner någonstans i min rygg... Denna plötsliga hetta liknar inget av de hinder jag mötte öga mot öga på ridbanan. Jag föddes den 11 juni 2000 (22 khordad 1379) för att under dessa 25 år vara hela tillvaron för en kvinna som nu skriker i mörkret. Livet var inte skonsamt mot oss; men med tomma händer var vi ändå som världens lyckligaste syskon, sida vid sida, långt bortom den stereotypa relationen mellan mor och barn. Jag var den enda försörjaren i det där lilla hemmet, och för att ha råd med mina dagar med hästhoppning och kunna sitta i sadeln sexton gånger i månaden istället för åtta, gav jag aldrig vika för tröttheten. Efter timmar av att ha kört för Snapp och sålt granatäppeljuice i den bitande kylan vid vägkanten, kom jag ikväll med tom mage för att inte låta dig gå ut på gatorna ensam. Du sade att du var trött och hade mycket att göra, men jag envisades…
ساینا نظامدوست · کرج · اسب سواری
