Fallen hjälte Maryam Saadat; barn till Maryam Saadat
Dödsfall Maryam Saadat 24 år gammal i Iran Teheran
Skriven av: Mikak Sepid
Det är ett kompakt mörker och en kyla som sakta tränger ända in i benmärgen. Här är tiden inte längre linjär. Timmar, dagar och avstånd har förlorat all mening. Det finns bara några få minnesbilder kvar som oavlåtligt spelas upp i mitt inre; kaotiska fragment av mitt livs sista natt. Jag heter Maryam, är tjugofyra år gammal, och varje gång jag minns den natten hör jag – före skotten, före blodet, före fallet mot asfalten – mitt barns gråt. Allt började med att modersmjölksersättningen tog slut. Klockan var över nio på kvällen. Vinterkylan i månaden dey hade lagt sig över fönsterrutorna och Teherans gator var oroliga. Utifrån hördes ljud som manade en att stanna inne; rop, biltutor, ett dovt tumult, ibland ett avlägset dån som inte gick att avgöra om det var en explosion eller skottlossning. Men mitt fyra och en halv månad gamla barn var hungrigt. Det orkade inte ens gråta längre, bara jämra sig. Barnet stötte bort den tomma flaskan, drog sin lilla tunga mot den torra gommen och knöt och öppnade de små händerna i luften. Hela mitt liv mättes i just sådana ljud; i dess sovtider, uppvaknanden, gråt om nätterna, lukten av mjölk på kläderna och de där tandlösa leendena det nyss hade lär…
مریم سعادت · نراتا · تهران · نوزاد
