Fallen hjälte Mohsen Rashidi Khaniabadi; att slå vakt om en dröm
Dödsfall Mohsen Rashidi Khaniabadi 42 år gammal i Iran Isfahan Baharestan
Skriven av: Nora
Mohsens röst var en osynlig tråd som vävde samman kärleken med hemmets själva varp och inslag. När han sjöng var det som om orden inte passerade genom hans strupe, utan steg direkt ur hans hjärta. Han hade en varm och klangfull röst som ibland steg mot höjderna mitt i träningslokalens liv och rörelse, och ibland lade sig mjukt som en vaggsång i hemmets stillhet. Musiken hade slagit rot i hans själ, och poesin var hans känslors andra språk. Det verkade som om en enda värld inte räckte till för att uttrycka allt han bar i sitt bröst; med pennan diktade han, med händerna gav han form åt bilder, och med sin sång blåste han liv i det outsagda. Hemma, när han slöt sin lilla dotter i famnen, stillades den klangfulla rösten och viskningen av ”byssan lull, du fagra blomma” nådde barnets öra. Mohsen betraktade dotterns ansikte med en kärlek fylld av förundran, som om han ännu inte kunde mätta sig med all den skönhet han höll i sina armar. Vilka avlägsna, ljusa framtider närde han inte bakom den blicken; vilken längtan efter att se henne växa upp, att få uppleva den dag då hans barns drömmar bar frukt, och då faderns lott i all denna lycka blott skulle vara ett leende av förnöjsamhet. Sanaz o…
محسن رشیدی خانیآبادی · اصفهان · بهارستان
