Fallen hjälte Hesam Shomali; hoppets vaggsång
Dödsfall Hesam Shomali 16 år gammal i Iran Isfahan Khomeynishahr
Skriven av: Nora
”Det var jag som öppnade dörren. Det var jag själv som såg mitt barn gå.” Den 9 januari (19 dey) öppnade modern dörren för Hesam. Innan han gick bad hon honom bara att stanna. Hon sade: gå inte. Men Hesam hade redan bestämt sig: ”Mamma, om inte jag går, vem ska då gå?” Han sade att han själv ville göra något för sitt hemland. Hesams hem låg i Khomeynishahr i Isfahan; samma stad vars gator han inte hade lämnat sedan den 6 januari (16 dey), och där han den 9 januari (19 dey) bjöd sitt sista motstånd. Det beslutet hade inte väckts just den kvällen. Hesam hade varit ute sedan den 6 januari (16 dey). Redan den dagen hade han blivit träffad av hagel, och med den sargade kroppen hade han dolt smärtan bakom ett tonårigt skämt: ”Jag har blivit en halvprocents krigsinvalid.” Men haglen hade inte kunnat hålla honom borta från det som pågick där ute. En stor del av hans liv kretsade fortfarande kring skolan, hemmet och frisörsalongen. Han arbetade för att hjälpa till med familjens försörjning och bar sin beskärda del av tillvaron; men när det gällde gatan ville han ta hela faran på sig själv. Han bjöd inte med någon. Han hade sagt att han inte ville att någon annan skulle komma till skada för…
حسام شومالی · خمینیشهر · اصفهان · دانشآموز
