Fallen hjälte Masoud Faghihzadeh; om jag inte går…
Dödsfall Masoud Faghih Zadeh 36 år gammal i Iran Isfahan Khaqani
Skriven av: Sajeh
När Masouds namn kom på tal talade man framför allt om hans godhet; om en man man kunde räkna med i svåra stunder. Han var född den 4 februari 1990 (15 bahman 1368); 36 år gammal, och det var bara en månad kvar tills han skulle fylla 37. Han hade nyligen öppnat sin traditionella restaurang – en dröm han hade slitit och väntat på i åratal. Bland vänner och bekanta var han känd för sitt storsinta hjärta. Hamnade någon i knipa var det till Masoud man vände sig. Att hjälpa andra var inget han förde räkning över; han var givmild och fri från all tillgjordhet. Han var så ödmjuk att hans godhet hördes mer från andras läppar än från hans egna. Han var familjens ende son. I faderns frånvaro hade Masoud blivit det viktigaste stödet i livet för sin enda syster. På morgonen den 8 januari (18 dey) bad hans mor honom att inte gå. Hon sade: »Vi har ingen utom dig.« Masoud svarade: »Om inte jag går, ska sextonåriga flickor gå då?« Den 8 januari (18 dey) var Khaqani-gatan i Esfahan inte längre en gata; den var en flod av människor. Människor som tågade framåt axel mot axel, och i deras blickar fanns något klart och lysande; något som liknade hopp, liknade vrede, liknade drömmen om en dag då de utan…
مسعود فقیه زاده · اصفهان · باغ رضوان
