جاویدنام یحیی عباسی آبادچی؛ مامان و بابام رو صدا کنید
Dödsfall یحیی عباسی آبادچی 16 år gammal i Iran Isfahan نجف آباد
Skriven av: Nora
Yahya Abbasi Abadchi var inte mer än sexton år gammal; ansiktet bar ännu tonårens mjuka drag, men livet hade sedan länge vant hans händer vid arbete. Ända från tolvårsåldern hade han stått vid sin fars sida och arbetat under somrar och ledigheter; skoldagarna tillhörde dock en annan tillvaro, bland böckerna och studierna i årskurs elva. Han var duktig i skolan och såg en ljus väg framför sig; han ville bli elektroingenjör. Livet rymde ännu så mycket som Yahya inte hade hunnit uppleva; år som borde ha fått komma, en framtid som just höll på att ta form och en tonårstid som sakta höll på att övergå i ungdom. Men dagarna före den 8 januari (18 dey) hade, alldeles för tidigt, ställt Yahya öga mot öga med livets mörkare sida. Redan innan de två kvällarnas protestupprop hade han gett sig ut i demonstrationerna. Dagen innan hade han träffats av hagel i knät och tårgasen hade färgat hans ögon röda. Han hade lyckats undkomma sammandrabbningarna och ta sig hem till en släkting; utmattad och skärrad, likblek av det han sett på gatan och det hans kropp fått utstå. De bönföll honom att inte gå tillbaka, att stanna och inte återigen utsätta sig för kulorna. Men knappt en halvtimme hade gått seda…
یحیی عباسی آبادچی · نجف آباد · دانشآموز · تیر خلاص
